Åh nu tycker jag barnens lov kan vara slut snart så man får ta nya friska tag med skolan. Är halv färdig med sista arbetet men sen behöver alla arbetena som gjorts under höstterminen checkas över och godkännas och läggas ihop. Jag är nåååågot uttråkad också. Valpen får inte motionera, barnen är mest bara inne coh river i allt möjligt då de inte finns någon rolig snö att leka i och sen tittar de på film så ögonen blir fyrkantiga. Försöker göra nått litet pyssel då och då med dem och så leker vi kramleken (nallebjörn haha Mollys favoritlek). Men mest känns de som jag är fylld av tidstress och halvdan ångest. Tänker på året som en urtavla. Tänker att Mamma vart borta 6 månader. Hur konstigt allt är. Att jag är klarutbildad om ett år. Hur och vart jag ska jobba då. Hur det kommer att gå. Hur man ska orka samla ihop sig som människa. Kunna försöka få tag på nytt boende osv.

Allt känns som en kamp på ett eller annat sätt. Jag försöker skrapa ihop lite styrka men känner mig bara ynglig och blir ibland arg över att jag inte är mer handlingskraftig och posetiv. Men jag vet inte... usch.

Ska dricka vidare mitt Te nu och sluta fundera så mycket. Livet måste levas endå.