Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
/Nils Ferlin

Hela senaste delen av mitt liv har vart kantat av diverse bekymmet och jobbiga saker. Jag väljer att se det så för det är verkligheten. Min mamma har vart så sjukt och nu gått bort. Min dotter har haft sina svårigheter med sin ADHD från att hon börjat i förskolan, byte av förskolor pgr av detta och sen har det funnits andra saker jag väljer att inte ta upp. Jag känner att just nu börjar saker och ting ställas på sin spets. Det är mitt ansvar att jag tar mig för att göra saker som är positivt för mig själv och för mitt fortsatta liv. Jag kan inte stå i handlingsförlamad ångest och se hur andra lever livet.

Jag vet bara inte hur man ska börja riktigt.

 

Att vara duktig. Är något man skulle vilja

duktig på en sport?
Duktig på att Måla (ha tid till det så man kan bli bättre)
Att vågra drömma STORT.
Att va duktig på att genomföra planer
Att vara duktig på att vara effektiv
Att vara duktig på att fixa livet så bra som möjligt.
Att vara duktig på att hålla kvar ett intresse eller ett projekt.
Att vara duktig på att ta sig nånstans här i livet.
Att vara duktig på att inte va så jävla rädd.
Att vara duktig och orka
Att vara duktig på att vara glad

Att kunna få suga åt sig ära beröm och bekräftelse. Eller att få det varje dag i små doser. 

Jag BÖRJAR bli duktig på att tänka mer positivt. För att inte dras med i känslokarusellen ovannämnda tankar bjuder mig i en tur i. Jag hatar att gå runt och få panik över att inte känna att jag duger. Att de är nått fel. Att man inte hunnit med. Eller att man kommer få svårt att hinna.

 

Livspanik.

Tänker mycket på min mamma om dagarna. Vill inte skriva för mkt om henne för de känns privat. Men hon är iaf i slutskedet av en medicinering mot sin spridda melanomcancer och ska nu pröva annan medecin. Hoppas den jävla PISSIGA sjukdommen lämmnar min mamma i fred så mycket som e bara går. Att de inte är något som vill växa snabbt.

 

 

i dag är det en såndär tankedag.

Tänker att man måste bli bättre på att bara stanna bland och bara lukta, lyssna känna. Inte göra så mycket. Jag har dock svart att veta vad jag ska göra av allt man tänker. De är där ev ADHD kickar in tror jag haha, för jag mår rktigt dåligt av det. Tänk stress när de händer bra saker, stress när det händer dåliga saker och stress när allt är "lagom". Tänk aldrg nöjd, Men lägg tll att du inte klagar på det specellt mycket annat än att du mest känner dej illa tll mods.

Att bara äga det absolut nödvändigaste.... Funderar på att rensa hemma och BARA ha sådant som är nödvändigt. Lämmna tomma lättstädade ytor rena och njuta av det. Undvika hamstring och ha plastlådor till allt smått. Jag ska nog göra verklighet av detta....nån dag. Ska nog ta i tu med att slänga och ge bort lite i morgon. Bra. Då har virriga jag en uppgift så jag slipper tänka för mycket och må dåligt i morgon.

• Städskåp: Dammsugare, fönsterputs, trasor, svamp. 
• Kyl: Mat. :P
• Köksskåp, överskåp: Tallrikar jämmna i utseendet 4 st, djupa tallrikar 4 st, skålar 4 st.En "Kalasuppsättning" Eller så köper man papperstallrikar och har för sådana event. Stavmixter, Koppar, Glas
• Köksskåp underskåp: Barnens pyssel
• Hallskåp1 närmast dörren: Skor, nycklar, en kartong med småprylar som barnen tar in utifrån.
• Hallskåp2 (inredningsskåpet): Dekorationssaker kort och tavlor jag vill spara (som de ser ut i dag)
• Hallskåp 3: Kaninfoder hö och halm. (som de ser ut i dag)
• Hallskåp 4: Handdukar, tjocktröjor, badkläder, utflyktsgrejer.(som de ser ut i dag)

 

Jag funderar lite kring hur barn utvecklar sina personligheter. Jag Undrar lite kring de tysta och blyga barnen. Har de en inre dialog på ett annat sätt än de barn som är mer utåtriktade och pratar om allt som kommer upp i deras huvuden? Kan de barn som har en rik inre dialog och är mer tysta utåt ha större risk att utveckla stress och deprission när de blir vuxna?

Jag kan gå till mig själv. Var alltid en pratkvarn. Fram till Lekis när man blev påverkad av vad folk tyckte och tänkte om en. Man fick lära sig att läsa och skriva. I läsningen fastnade man i en drömvärld. Samma med skrivningen. Man kunde nästan ha tränat mer på att disskutera och uttrycka sig muntligt. Kan jag tycka såhär i efterhand när man tänker på skolan. Visst var det viktigt att kunna skriva snyggt. Men i dagens IT värld. Man trycker på en tangent. Vips En snygg bokstav. Det är funderingar som kommer upp hos mig och som jag tycker är orhört intressanta.