Känner mig så otroligt ensam. Med allt. I livet. Vill njuta, ha vänner, ha roligt. Men i stället så sitter jag bara här. Barnen är de bästa jag har och de beror inte på dem att jag känner mig låst. Har kännt mig på detta vis sen jag gick på högstadiet. Livet borde väl få bli lättare nån gång??