Står vid bänken och skalar supernyttig vanlig osyntetisk potatis för att göra ett nyttigt mål mat åt mina barn. Samtidigt hopar sig disken sen i förrgår på vår pyttelilla diskbänk. Allt förpestat posrslin ska in i vår lilla surrande vita kompis som står i hörnet. Fylla upp den gång på gång på gång. Ändå finns de alltid disk kvar. Hur man än anstränger sig.

Går in i vardagsrummet för att kika till ungarna som är ute och leker på baksidan. Skådar deras kreativa skapelse i soffan. Massa rena lakan och påslakan samt alla kuddar i hela lägenheten ligger i en hög. Sen ligger kläderna efter deras första ombyte i morse också på golvet. Kaninen som jag släppte lös i morse har hunnit släppa massa bruna pluttar också. Just ja. Jag höll på med moset. Tar med mig lite disk in i köket. Får inte plats på diskbänken Ställer de på micron. Slänger en teckning som blivit lite blöt. Synd att kasta..men allt kan man ju inte behålla...just ja. Potatismoset var det.
Skala skala skala. Sen fylla diskmaskin. Sen...sopa golvet lite kankse? Planera att torka golvet också. Men skulle vilja ha en kopp kaffe först.

Snart kommer ungarna in och då börjar allt om igen med disk och köksstök. Hääääärligt skulle det käcka hemmamamman säga och se på sina små kladdiga slarviga ungar med kärlek i blicken. Jag suckar i stället och förbannar vardagens städcykel som aldrig tar slut.

Ungarna ser jag på med kärlek i blicken. Mest när de inte slår varann eller kastar stövlar på mig...:) När de sover är de ganska söta också!