I morgon är det begravning för mamma. Hon kommer få så fina rosa rosor och vacker musik. Det kommer nog bli fint. Hur hemskt det än låter. Jag vet du skulle tyckt att jag har gjort mitt bästa. Både med annons och planering av begravnign tillsammans med alla de andra. Du får ha på dej halsbandet som du fick av mig som du älskade så mycket. Barnen kommer och lämmnar blommor efteråt. Sen ska vi fika.

 

 

Har inget jag är pepp på längre. Klarar inte av att ta hand om djuren ens. Jo...klarar gör jag. men finner inge glädje i de längre. :( Sjukt. Kaninerna ska jag sälja utom Louie och lilla Rosa. För att se om jag kan få upp intresset igen. Ingen uppfödning iaf mer. Ska få denna kull såld bara. Usch. Rita försökte jag lite i dag. Gick inte bra. Kände absolut noll lust till det. Film...nah. Orkar inte sitta still. Slöläsa bloggar om andra som gör normala saker med liv och lust kan jag göra. Undrar om jag kommer tillbaka? Har ju mått såhär sen jag fick reda på att mamma var så sjuk. Dvs nästan 3 år nu. Undrar hur framtiden blir som sagt.......hur man kommer må.

 

 

 

Mitt liv är värdefullt. Även om mamma inte är med oss längre. Jag måste leva för att kunna ta handom mina barn. och ge dem värdiga liv. Fyllda av trygghet och också spännande och roliga händelser. Jag måste orka och jag måste ta mig upp ur detta djupa svarta hav någon dag. men de är så tungt. Hänger liksom på klippkanten ibland med huvudet över ytan vissa stunder. Men ofta så guppar jag omkring helt vilsen och ensam i allt det svarta. :(

 

Jag undrar hur framtiden ska bli.Jag undrar hur alla ska orka med mig...framför allt Henrik. Hur ska han orka med mig när jag knappt står ut med mig själv. 

 

En sak som jag tycker är viktigt i livet är iallafall att

 

Du är all den värme jag känner och allt de ljus jag ser.

Du går väl här brevid och ser till mig. 

Älskar dej.

I lägenheten...mycket att lämmna på secund hand. Usch. Jobbigt men samtidigt nödvändigt. Jag försöker få i mig en kopp kaffe. Ska på möte med präst för planering av begravning i dag. Tungt. Men också nödvändigt. Drömde om mamma i natt. Att hon levde och var frisk. Kändes som fina drömmar iallafall. 

 

 

usch de är så kämpigt med allt. Känner väldigt lite lust till nånting. Förutom att umgås med syskon och familj. Allt annat känns bara skit. Men men...ska sälja av kaninerna. orkar inte med och vi har inte plats har vi upptäckt. Känner mig som en väldigt dålig människa med beslut som bara spretar...men men...man lär ju pröva sig fram. Louie behåller jag iallafall och en kaninunge ev. De är så söta nu småttingarna...hoppar runt och gör små glädjehopp och har börjat äta på mammans mat.

Saknar mamma....USCH va hon fattas mig. Min fina mamma..........................undrar hur länge man ska behöva leva i dehär vaakument?! Jag vet inte hur man ska orka med.... försöker att tänka att mamma är i våra hjärtan och är med oss endå. Men de känns så overkligt att hon verkligen är död. Det gick så snabbt. Det känns så obeskrivligt hemskt att behöva skriva dessa rader också. Tänk att du har levt och nu poff...så finns du inte längre. :(

Har vart i lägenheten i dag och städat och rensat ut. Skönt att tillbringa tid med syskonen då vi ordnar detta gemensamt. Så himla glad jag har mina syskon. Vad skulle jag göra utan dem. Och Henrik. Vad skulle jag göra utan dej. Barnen är också de som håller mig uppe. De fyller dagarna med glädje och händelser. Men det är så tungt nu. I dag känns det extra tungt. En vecka sen nu. En vecka..denna vecka har gått i en dimma...........................:( Känns som det var i går som du gick bort. Som jag satt och höll din hand i soffan. Som jag gav dedär sista orden till i telefon. Min kära fina mamma. Varför var  den jävla cancern tvungen att knacka på vår dörr.